Guldklimtar från förra sommaren i förhoppning om att den kommande ska bli lika underbar

Ida, visioner. Hur man anpassar dem. Man anpassar dem oftast aldrig, man byter visioner fram och tillbaka, hit och dit, och till slut står man där med en hel bunt visioner och vet inte riktigt vilken som är mest relevant för tillfället. Istället bestämmer man sig för att man ska uppnå alla visioner som man tidigare haft, och som öven kommer upp i nutid och framtid. Man är likt alla andra alltför tidsoptimistisk och ser möjligheterna till att uppnå alla. Därför står man där och har gjort allt halvdant och känner sig aldrig nöjd med något. Det ligger i människans natur att göra på det viset. Så låt din vision vara att lära dig att anpassa alla dina visioner. Börja med att äta potatis. Och värt att tillägga, en mur är bara en bro på högkant!

Att anpassa sina egna visioner med sina egna tankar och funderingar kring saker och ting. Tänk dig att du ville bli en mycket känd försvarsadvokat, som skulle rädda massvis med oskyldiga människor från lås och bom sedan flera år tillbaka. En vacker dag sitter du och slötittar på liar liar, och förstår då att människor du kämpar för att fria eller ge rättigheter till händelsevis utnyttjar systemet och dina retoriska och juridiska förmågor för att enbart tillgodose sig själv med det de håller kärt, fast aldrig förtjänat att hållsa kärt. Om man anpassar sin vision då, så tänker man i andra banor och helt plötsligt vill man bli en såsredande bambatant i ett stort skolkök i Stockholm. Det kallar jag att anpassa sina egna visioner efter egna tankar, funderingar och erfarenheter. Det är något du gör hela tiden och är inget du tänker på och borde inte heller tänka på det för då blir du till slut helt pippi.