I höstas hände det något med mej. Under jullovet förstärktes det och sedan dess har jag bara gått runt och varit lycklig. Trots att jag kanske kuggar på tentan, trots att jag gör dumdristiga saker som jag ångrar hela tiden och trots att de håller på och bygger om på maxi så att jag inte hittar mitt favorit sköljmedel så är min aura fortfarande grön. Dessutom är Marit Bergmans Where you ever really mine? fruktansvärt fin.


Middag med älsklingstilda igår, telefonsamtal med sara inatt och städ och plugg på schemat idag. Ibland är studentlivet inte så dumt =)